Det började bra.

Det började bra, solen sken. Jag skulle gå ut, lapa ljus och vara mig.

Det gick bra och jag njöt.

Sen blev det sämre. Kom hem och ner på jorden. Lille väljer pappan istället för mig. Kämpar för att komma ur mitt grepp. Mina famn som bara vill ge kärlek. Blir lugn och trygg i hans armar.

Försöker vara realistisk men det går inte. Det känns för mycket.

Jag blir ledsen, sen arg, sen städar jag och skäller på pappan för att det alltid är jag som måste ta initiativ till tråkiga göromål.

Jag är otrevlig och arg.

Han försöker vara förstående, lirkar med mig, kämpar för att hålla humöret uppe. Det går ett tag, länge faktiskt. Så glider vi längre och längre ifrån.

Jag är här och han är där.

Ångest.

Frustration.

Skuld.

/Ines

Min tur.

De kommer in, påbyltade, redo för avfärd.
Klockan är nio och jag ligger fortfarande i sängen, ovetande om det som händer utanför mitt rum.
Deras tur idag, eller är det min, tur.
Först får jag panik. Men jag då?

Sen går jag upp och kissar.

Nu är nu. Och jag kan göra vad jag vill.

/Ines

Öppna förskolan.

Gick till öppna förskolan.
Var duktig.
Gick hem, full av stim och stök. Snälla fina barn och föräldrar som tog sin plats.
Kände allt,
var ännu duktigare därför.

/Ines

Deprimerad

Hon sa.
-Du är deprimerad. Men vi kan jobba på det.
Jag vill jobba på det.
Dock svårt med tålamod och att härda ut mellan varv.

Jag har aldrig varit deprimerad förut.
Det är svårt att förstå.
Vad är det som händer inuti, vem styr idag?

Jag är ensam nu,
det är svårast då.

Skrev till en vän, bad om hjälp, hon kommer.
Känner stolthet över att jag gjorde så.

/Ines

Nu.

Ser, vi har väldigt skitig bordsduk. Fyller en fin skål med snacks och sätter mig ner.
Försöker tänka på vem jag är.
Varför det blir som nu.
Hör familjen sjunga någon låt av Uffe, som jag inte känner till, men det låter som han. De borstar tänder och säger aaaaa för att gapa större och mer.
Skulle vilja krypa ur kroppen, in i någon annans och må bra för en stund.

På fredag ska jag till psykolog.
Vill inte ha det som nu.
Vill minnas, det är inte jag.

/Ines

Smak.

Fil med müsli.
Tyckte mig känna smaken av oliver och rökt lax.
Undrade om det är mig eller utgångsdatumet det är fel på.
/Ines

Framsteg?

Diskade rester, enstaka ting.
Torkade bänken.
Blick ner i en snuskig sink, vill tänka, jag hoppar över.
Ändå tar min hand den där blå plastskrapan, tar rätt på skiten.
Kan man kalla det framsteg?

/Ines

Försöker.

Det kommer ofta såhär om kvällen,
rastlösheten,
nedstämdheten,
orkeslösa jag.
Förut var det morgonens känslor.

Idag är jag en dålig mamma, i mig, jag om mig.

Ser hårstrån slingra sig i handfatet,
hatar dem, men orkar inte spola bort.
De får ligga där tills nästa gång.
Kanske är jag starkare då?

Tänder ljus och klär mig mysigt.
Försöker, kallas det även.

/Ines

Vi slog oss ner.

Vi slog oss ner i vår lite för smala soffa.
Dator på stol och lagom bra film.
Intog renaste energi i form av cheeseballz, choklad och alkoholfri öl.
I magen låg en liten och sprätte.

/Ines

Svårt.

Jag vet, jag är sällan här.
Lever så mycket nu, känner med hela mig,
och ibland är det svårt.
Ofta är det svårt.
Måste passera.

/Ines

Borta.

Känner att jag vill vara mycket idag.
Läsa många böcker och känna mig hög av det jag läser.
Måla tavlor och trivas med färgerna, eller kanske sy,
nya mönster som kommer från insidan.
Vi är borta, jag och min lilla, och frö.
Kan nästan glömma, det känns så lite och syns knappt.

/Ines

Idag var en dag av ingenting.

Jag dricker för mycket te och för lite vatten. Det känns i kroppen, törsten är redan här.
Satt på toaletten och grämde mig för att vi inte städat på länge, det stinker och jag vill inte andas med näsan. Visst är det så att luktsinnet förbättras under havandeskap. Naturen måste förhindra att människan förgiftas.
Tänker alltid, vi borde ha rutiner, städa en gång i veckan, nu och då.
Idag var en dag av ingenting. Solen sken så starkt den kunde och jag fick ångest för att jag inte orkade gå ut.
Nu har den gått ner, och jag är lugnare.
Nästan är jag redo för en ny dag.
Snart.
Min kudde är platt, tycks nästan ändå alltid för hög. Jag måste skjuta undan den, lägga huvudet direkt mot lakanet, känna fjädrarna hårda mot min kind och lyssna när de spelar för mig,
där underifrån.

/Ines

Kissa på pinne.

Igår kissade jag på en pinne.
Det blev ett plus och inte minus och jag nästan skakade där jag satt i väntan. Suddiga linjer blev tydliga och stora och störst.
Nästan visste jag.
Ringde till närmsta för att berätta. Ville de skulle sprudla av lycka och bli gladaste överaskade. Mor hon skrattade hjärtligt. Pappa sa, -men orkar ni det nu då?
Jag försäkrade,
och efteråt grät jag för att jag lät honom ta glädjen ifrån mig.
Sen gjorde vi som förra gången, åt skaldjur för att fira!

/Ines

Allt var så.

Drack kvällsdricka ur en vit mugg med skulpterade kvinnobröst.
Unga pigga kvinnobröst, och det kändes bra.
Jag var lätt. Allt var så.
Sen störde det mig, att ett långt hårstrå lindat in sig i tvålen på hanfatet, struntade i att tvätta bort fett och smink och gick direkt till sängs.

/Ines

Blomma med horn.

Värmer dagenefterpizza till dageneftermagen. Medan jag väntar på att micron ska plinga på sitt otrevliga sätt ser jag till min förvåning eller förtjusning hur lilla kusinen, hon som ritat teckningen, min namnsdagsteckning, den som sitter där på kylskåpet med fula magneter, ritat små djävulshorn på blommorna. Flera blommor på rad, med horn.
Lilla vän du är så tuff!

Sitter här med min pizza och är trött, precis så trött som jag borde vara. Men nöjd, för inatt dansade jag med svart, snäv, vitprickig kjol och alldeles för smala skor för en bredfoting som jag.
Kände mig som en böna.

/Ines

Nu vet jag.

Nu vet jag, hon tycker om mig.
Idag kom hon förbi, hon brukar aldrig göra sånt, vill inte klampa in och inte störa.
Hon hade en kartong ägg, från en gård i byn,
Höll den lite försiktigt intill sig. Sa inget först men undrade sedan var hon skulle ställa den.
-Jasså var de till mig. Tack! Jag tycker om dig också.
-Du ska se gulorna, de är så gula så gula, du kan ju baka en sockerkaka.
Åkte sedan i sin lilla merca med tonade rutor, jag stod på trappen och vinkade.

/Ines

Tant, du var så viktig.

Fan, varför var du så sträng och hård?
Jag behövde dig mild. Precis just idag.
Jag har sett upp till dig, tant, du var så viktig.
Nu gör du mig rädd och osäker, tycker du inte om mig längre?
Jag kan inte tro,
och ändå måste jag älska dig.

/Ines

Min lampa lyser ännu.

Det är svårt att lägga sig på kvällen, jag vill inte dagen ska ta slut.
Inte heller vill jag klä mig på morgonen, som om jag vore kvar i natten och oförmögen att börja nya timmar, nytt ljus.
Beslut måste tas, jag kan inte.
Jag borstar tänderna med sonens tandkräm, nästan som sött, och det känns konstigt att vi kan använda samma, fast han är så liten. Knappt några tänder han har.
Ensam kvar, under gammal lampa, i kök.
Alla sova släckta äro ljusen. Min lampa lyser ännu och mina händer är fläckiga av färg.

God natt.

/Ines

Bita hårt.

Status, är för lite tid.
Ska vi gå på auktion eller hälsa på?
Borde tvätta om den där maskinen som ligger och surnar.
Det är morgon nu och jag förnimmer natten i mina käkar. Varför biter jag så hårt?

/Ines

Fjärilskyss.

Jag är glad att han är hemma, går fram och lägger mig på honom, låter hela kroppen flyta ut över hans.
Försöker slappna av men det pirrar i benen efter dagens alla steg.
-Å, nej sluta!
-Vadå?
-Du gav mig en fjärilskyss.
-Fjärilskyss?

När man kysser någon med sina ögonfransar.
Jag fick lära mig ett nytt ord.

/Ines

För mig själv.

Två nya pumps och en femhundrakronorsbh. Men formen blev fin, och den är ju så hållbar sa expediten. Trodde aldrig att jag skulle bli en sån som köper bh för femhundra spänn.
Pumpsen, var tvungen att provgå på väg hem från stan, trodde heller aldrig att jag skulle köpa pumps, inte två par likadana, i snarlika färger. Sträckte på mig, fick syra i vaderna efter femtio meter men jag kände mig snygg. Nåt med klackar.
Försökte ha en lugn dag idag, la mig i en park, åt en glass, ville ingen annanstans. När jag tänker tillbaka vill jag minnas att jag säkert hann ringa tre, fyra personer under min stund där i parken. Den där lugna stunden när jag bara skulle vara med mig själv.
Det är ju det jag säger, jag har glömt hur man gör.

/Ines

Zornkvinna.

Jag står naken. Min älskade betraktar mig, säger: -Du är sådär konstnärs...
Jag avbryter, -vadå som en Zornkvinna eller?
Han: -Nej, jag menar upp och ner, som en sån där konstnärssjäl.
Bara du inte börjar punda när du är nere.
Jag: Vet du, jag tänkte precis att jag skulle ta ett glas vin.
Sen skrattar vi bort allt. Jag skrattar fast jag inte tycker att det är roligt.

/Ines

Så mycket påväg.

Lägger mig på golvet i någon konstig yogaställning, eller kanske mer som konstsim fast på vardsgsrummsgolv. Sträcker benen högt i skyn, nästan nuddar de taket, så lång är jag. Så mycket påväg.
Jag ser smala gulgrönvita smalben med stubb, är det blodtrycket? Nej fan, jag är ju ung.
Lite åttitalsgympa för magen, sen är det nog.
Nu är det jag som skärper till mig.

/Ines

-Kan du inte bara klä på dig? -Nej det måste kännas rätt!

Nu blir det såhär igen. Dagen springer ifrån mig och jag förstår inte vad som händer. Varför är det så svårt. Sitter här, luktar lite sunkigt, lagom flottig i hud och hår. -Men älskling kan du inte bara klä på dig!
Det är inte det att jag inte vill, idag är det inte därför.
Vi vill inte stressa, vi måste ju passa på att vara med varandra, kreativa, göra något givande, sociala, gå ut i friska välgörande luften, sitta inne och fika hela dagen, eller kanske älska litegrann barabam bam bam bam. Som Robbans båtar.
Såja, det blir nog någon råd.

/Ines

...riktig kvinna...

Inget idag heller.
Men jag lagade jävligt god mat!
Som en riktig kvinna. Och i köket står mannen och diskar upp resterna, mina rester.

/Ines

Psykbryt.

Vad var det som hände? Vi tittade på en film, efter fem minuter börjar jag gråta. Gråter filmen ut och kan inte sluta sedan den är över.
Det kommer, vill fram, ut. Jag håller inte emot.
Börjar undra vad som fanns där under, vad som lagts på lager.
Det är skönt. inte tungt, skönt och sedan blir jag tom, eller lätt och trött.
Tittar i min kalender, börjar ana hormoner, stora mäktiga hormoner.
Riktigt, idag skulle jag bli kvinna för tredje gången sedan barnet kom.
Inget ännu, ingen svettning, ingen tyngd, ingen värk, ingen sockerdricka i blygdläpparna. Ingen kvinna ännu...
Jag väntar, och i medicinlådan ligger ett graviditetstest, bara i fall.

Ps: Som om jag inte vore kvinna annars, dumheter. Ds.

/Inez

Lång härlig frukost.

Tappade greppet och fångade det igen. Så lite ville jag.
Tog på mig fläckiga jeans för att det kändes skönt att vara sunkig.
Ensam med mig, kära kära mig. Vill mig vara kär.
Känns som höst idag, borde baka ett bröd, äta rotfrukter för vitaminernas skull, och för kära mig.
Mannen, han som nästan är en pojke, och som nog aldrig blir min man, tog med sig vår lilla ut. Därför är jag med mig nu. Försöker, lyssnar efter små viskningar, glömt hur man gör. Hur låter min röst?
Ska jag plocka blommor, gå ut med mig(som att slänga soporna fast...), palla en ros? Eller lägga mig på golvet, slappna av i alla muskler och tänka på ingenting? Kanske lyssna på toner, sådana som gör mig glad, eller lugn, eller melankolisk.
Vi skulle ju äta lång härlig frukost! Ha raggsockor på våra fötter och le mot varandra. Det skulle vara kallt för våra fönster är öppna. Det blev inte så. Nu springer tiden fort och jag orkar inte följa. Snälla vänta på mig...
/Ines

Början.

Nu börjar jag, tänka tänk, välja ord.
Allt för mig, ingen annan är med.
Är det inte för ofta jag säger och gör, gör som inte bordes?(Kan man säga bordes?) Jag och vi och hela jorden runt.
Jo.
Morgonen finns fortfarande i mitt hår, eller ska jag säga natten. Rörig, men jag tycker jag är fin. Väntar på dagen, ganska lugn väntar jag.
/Ines