Borta.

Känner att jag vill vara mycket idag.
Läsa många böcker och känna mig hög av det jag läser.
Måla tavlor och trivas med färgerna, eller kanske sy,
nya mönster som kommer från insidan.
Vi är borta, jag och min lilla, och frö.
Kan nästan glömma, det känns så lite och syns knappt.

/Ines

Idag var en dag av ingenting.

Jag dricker för mycket te och för lite vatten. Det känns i kroppen, törsten är redan här.
Satt på toaletten och grämde mig för att vi inte städat på länge, det stinker och jag vill inte andas med näsan. Visst är det så att luktsinnet förbättras under havandeskap. Naturen måste förhindra att människan förgiftas.
Tänker alltid, vi borde ha rutiner, städa en gång i veckan, nu och då.
Idag var en dag av ingenting. Solen sken så starkt den kunde och jag fick ångest för att jag inte orkade gå ut.
Nu har den gått ner, och jag är lugnare.
Nästan är jag redo för en ny dag.
Snart.
Min kudde är platt, tycks nästan ändå alltid för hög. Jag måste skjuta undan den, lägga huvudet direkt mot lakanet, känna fjädrarna hårda mot min kind och lyssna när de spelar för mig,
där underifrån.

/Ines

Kissa på pinne.

Igår kissade jag på en pinne.
Det blev ett plus och inte minus och jag nästan skakade där jag satt i väntan. Suddiga linjer blev tydliga och stora och störst.
Nästan visste jag.
Ringde till närmsta för att berätta. Ville de skulle sprudla av lycka och bli gladaste överaskade. Mor hon skrattade hjärtligt. Pappa sa, -men orkar ni det nu då?
Jag försäkrade,
och efteråt grät jag för att jag lät honom ta glädjen ifrån mig.
Sen gjorde vi som förra gången, åt skaldjur för att fira!

/Ines

Allt var så.

Drack kvällsdricka ur en vit mugg med skulpterade kvinnobröst.
Unga pigga kvinnobröst, och det kändes bra.
Jag var lätt. Allt var så.
Sen störde det mig, att ett långt hårstrå lindat in sig i tvålen på hanfatet, struntade i att tvätta bort fett och smink och gick direkt till sängs.

/Ines

Blomma med horn.

Värmer dagenefterpizza till dageneftermagen. Medan jag väntar på att micron ska plinga på sitt otrevliga sätt ser jag till min förvåning eller förtjusning hur lilla kusinen, hon som ritat teckningen, min namnsdagsteckning, den som sitter där på kylskåpet med fula magneter, ritat små djävulshorn på blommorna. Flera blommor på rad, med horn.
Lilla vän du är så tuff!

Sitter här med min pizza och är trött, precis så trött som jag borde vara. Men nöjd, för inatt dansade jag med svart, snäv, vitprickig kjol och alldeles för smala skor för en bredfoting som jag.
Kände mig som en böna.

/Ines