och det händer så mycket

Det går så långt mellan gångerna, och det händer så mycket,
och jag känner så mycket
och jag känner ingenting
och jag skrattar och grinar
och tokar mig med barnen.
Det händer så mycket och jag är här.
Det är kallare utanför,
men jag har svallningar.

Väggarna kryper närmre och jag andas allt längre upp. Ser mig omkring,
ofta sitter jag här och ser mig omkring.
Tycker så mycket är så fint
då.

/Ines

Converse.

Vi reste bort, med vår nya bil. Till stan som alla äger, där unga är nya och fria
och alla har de converse.

/Ines

Pirrar i hela kvinnoskrället.

Underligt men bättre idag.
Jag äter någon slags sötsliskig yoghurt med tesked
och tycker det är skitgott.
Tänder ljus i mörkret och ler åt en ny, fin, blomkruka. Alltså, jag är riktigt jävla barnsligt glad för min blomkruka.
Pirrar i kroppen, i hela kvinnoskrället.
Barnen sover lugnt och jag vill ut på äventyr, ut i livet.
Starta företag och köpa hus, börja bygga mitt.
För är det inte det jag behöver? Visst vill jag?
Inte är jag personen som tar det lugnt och planerar i förväg.

/Ines

Jag.

Jag har fina barn.
Fantasi, och ett hjärta fyllt med ångest.
Jag har en käraste, för ung för att kallas man, för vuxen för att heta pojkvän. Han finns bredvid mig, försöker och vill.
Jag har drömmar, men kan inte sortera dem, kan inte vänta.
Jag är orolig,
ler åt livet ibland, säkert varje dag.
Jag är stor och liten.
Förbannar mig för att jag aldrig tar en ny tandborste eller tvättar ansiktet om kvällen. För att jag aldrig torkar upp den där vattenpölen bakom toalettstolen.
Jag är mamma och kvinna och flickebarn ibland. Luktar svett och fisk och håret faller av.
Titta! Titta här, säger jag flera gånger om dagen och samlar lösa strån i handen. Rullar ihop dem till små tovade bollar som jag släpper i vinden.
Tänker,
kanske en fågel vill ha dem till sitt bo.

/Ines

och hjärtat rusar ur mig

Så försvann jag.
Slutade göra, såg på, såg tomt, tänkte allt.
Min älskade bär lillan på magen och skurar toaletten. Jag sitter stilla och borrar in mig i mina egna sänkta ögonbryn. Famlar efter hjärtat, försöker hålla fast henne.
Fy fan va fort jag tänker.
Sen äter vi mackor igen,
i det där nakna skenet.
Spiller bitar på nystädat golv och jag böjer mig för att slicka upp varenda smula. Ingen ska skita ner nu. Inte ens jag.
Fan ta mig, håll mig, höj mig.
Det här orkar vi inte hjärtat, eller hur?
Ska vi sjunga sånger för varandra,
eller kanske kittlas tills vi skrattar och glömmer vad vi skrattar åt?
Hålla om oss tills vi somnar.
Han frågar hur det känns, min älskade.
-Som att jag sitter här och väntar på mitt liv. Jag vill inte vänta, jag vill vara där. Men jag älskar dig!
Sen kommer tårar
och hjärtat rusar ur mig.

/Ines

Rent.

Plockar hallon och sura äpplen
och vrängda strumpor.
Någon slänger riskorn på golvet och någon torkar upp.
Vi städar vårt kyffe och jag vill skrubba mig under skinnet.
Skölja länge, först varmt sen kallt.
Planerar morgondagen
och försöker med framtiden. Smakar lite i kanten men den är ilsket besk och sur som äpplena. Jag spottar och fräser och sköljer igen. Snart är allt borta,
rent och fint och smaklöst.

/Ines

Hjärtevänner

Märker jag lever upp, med vännerna omkring.
Saknade älskade vänner!

/Ines

Fri.

Vi sitter i något slags naket sken,
mitt emot
och äter limpsmörgåsar.
Vi sover bättre då tror vi.
Såhär om kvällen, och nästan allt är tyst, och jag har tagit av mig trosorna för att få luft.
Förundras över hur lustigt det känns att bära klänning och vara bar.
Fri, fri känner jag mig.
Lite som att simma naken i en ljum sjö, lustigt och fritt.
Vi är tillsammans
och limpan ligger där i magen, simmar med mjölken och gör mig lugn.
Det var en fin dag,
dansant.

/Ines

Känna.

Starkt kaffe.
Jag som inte ens dricker kaffe.
Doppa några kakor så de nästan trillar i,
andas med magen, räta på ryggen,
känna,
känna en stund.

/Ines

Fint också.

Vi har grinat ihop idag, jag och ungarna. Det blev för mycket för en stund.
Sen tröstade vi varandra och jag oroade mig för att de sett mina tårar.
Mamman ska ju vara stark, starkast av alla.
Det blir kyligt om kvällen och jag fryser om fötterna, väntar på min kära och fryser, som om hösten.
Snart kommer han, då ska jag krama honom och berätta allt, inte sluta förrän han stupar, somnar och känner sig lite barnsligt dålig för att han inte orkar lyssna mer.
Det är mörkt, men jag orkar inte tända fler lampor.
Nu sitter jag bara här, väntar i nästan mörker.

Men livet var fint idag, också. Fint också.

/Ines

sluta upp

Får man sitta såhär,
slarva tid,
låta kväll bli natt?
Se på,
och se disk som inte blivit diskad. Lyssna till allt det tysta.
Vill liksom vara kvar, ensam en stund.
Men det gör mig tröttare.

Borde säga hej till mig nu, sluta upp, gå vidare, kyssa mig god natt. Sådär ömt på kinden.
Släcka alla lampor
och ligga med min man,
innan han somnat ifrån mig.

/Ines

Bröst.

Så liten, med lenaste huden, ser hon upp på mig.
Får mig känna mig viktig där hon ligger vid mitt långa, platta, utsugna bröst.
Blåskimrande av någon slags mjölkstockning, efterdyning.
Mamma och barn,
och en ytterligare som snarkar i fotändan.
Idag är vår dag.

/Ines

Flyga.

-Vad är det som känns värdelöst älskling?

Att jag ens kan säga så, tänka så.

Jag som har det så bra, är så duktig, och har så fina barn...

Vi sov länge idag, hela familjen. Jag spände mina käkar och försökte slappna av, vila mig, passa på.
Sen duscha och göra mig fin.
Han sa så, -va fin du är! Försökte le och säga tack.

Snälla sluta storma,
eller kanske storma ännu mer, tills jag inte orkar hålla längre, måste släppa taget och flyga med vinden en stund.

Nej, jag tänker inte ge upp. Men nog vore det skönt att flyga.

/Ines

Limma.

Behöver lim idag, för att hålla ihop. Och helst lite jävla kitt i fogen mellan plattorna.
Hej, jag är nere igen, och jag vill inte vara här. Vill inte vara här. Vill inte, bara sova.
Stora gröna stövlar står på vår dörrmatta, tomma stövlar, för det regnade. Det regnar idag, en regnig dag, och jag dricker kaffe och doppar kakor.

Tror jag måste börja skriva igen, om att vara jag, och mamma, och framtiden och drömmarna. Hjälper det.

/Ines

Inte den enkla vägen.

Det blev inte som hon tänkt.
Försöker att inte gripa efter det som gör det lättare.
Hon vill inte ta den enkla vägen.

Men väldiga förvirring, ta det lugnt, hon hänger inte med nu.

Det var det där med att känna efter, men inte för mycket, och ta beslut, även fast hjärtat inte talar tydligt. Bara bestäm dig. Så enkelt var det.
Just ja.

/Ines

Hon.

Nu kommer hon,
mäktigast av alla.
Liksom flytande tränger hon genom grå.
Fångar mig
och lyfter mig upp.

/Ines

Det började bra.

Det började bra, solen sken. Jag skulle gå ut, lapa ljus och vara mig.

Det gick bra och jag njöt.

Sen blev det sämre. Kom hem och ner på jorden. Lille väljer pappan istället för mig. Kämpar för att komma ur mitt grepp. Mina famn som bara vill ge kärlek. Blir lugn och trygg i hans armar.

Försöker vara realistisk men det går inte. Det känns för mycket.

Jag blir ledsen, sen arg, sen städar jag och skäller på pappan för att det alltid är jag som måste ta initiativ till tråkiga göromål.

Jag är otrevlig och arg.

Han försöker vara förstående, lirkar med mig, kämpar för att hålla humöret uppe. Det går ett tag, länge faktiskt. Så glider vi längre och längre ifrån.

Jag är här och han är där.

Ångest.

Frustration.

Skuld.

/Ines

Min tur.

De kommer in, påbyltade, redo för avfärd.
Klockan är nio och jag ligger fortfarande i sängen, ovetande om det som händer utanför mitt rum.
Deras tur idag, eller är det min, tur.
Först får jag panik. Men jag då?

Sen går jag upp och kissar.

Nu är nu. Och jag kan göra vad jag vill.

/Ines

Öppna förskolan.

Gick till öppna förskolan.
Var duktig.
Gick hem, full av stim och stök. Snälla fina barn och föräldrar som tog sin plats.
Kände allt,
var ännu duktigare därför.

/Ines

Deprimerad

Hon sa.
-Du är deprimerad. Men vi kan jobba på det.
Jag vill jobba på det.
Dock svårt med tålamod och att härda ut mellan varv.

Jag har aldrig varit deprimerad förut.
Det är svårt att förstå.
Vad är det som händer inuti, vem styr idag?

Jag är ensam nu,
det är svårast då.

Skrev till en vän, bad om hjälp, hon kommer.
Känner stolthet över att jag gjorde så.

/Ines

Nu.

Ser, vi har väldigt skitig bordsduk. Fyller en fin skål med snacks och sätter mig ner.
Försöker tänka på vem jag är.
Varför det blir som nu.
Hör familjen sjunga någon låt av Uffe, som jag inte känner till, men det låter som han. De borstar tänder och säger aaaaa för att gapa större och mer.
Skulle vilja krypa ur kroppen, in i någon annans och må bra för en stund.

På fredag ska jag till psykolog.
Vill inte ha det som nu.
Vill minnas, det är inte jag.

/Ines

Smak.

Fil med müsli.
Tyckte mig känna smaken av oliver och rökt lax.
Undrade om det är mig eller utgångsdatumet det är fel på.
/Ines

Framsteg?

Diskade rester, enstaka ting.
Torkade bänken.
Blick ner i en snuskig sink, vill tänka, jag hoppar över.
Ändå tar min hand den där blå plastskrapan, tar rätt på skiten.
Kan man kalla det framsteg?

/Ines

Försöker.

Det kommer ofta såhär om kvällen,
rastlösheten,
nedstämdheten,
orkeslösa jag.
Förut var det morgonens känslor.

Idag är jag en dålig mamma, i mig, jag om mig.

Ser hårstrån slingra sig i handfatet,
hatar dem, men orkar inte spola bort.
De får ligga där tills nästa gång.
Kanske är jag starkare då?

Tänder ljus och klär mig mysigt.
Försöker, kallas det även.

/Ines

Vi slog oss ner.

Vi slog oss ner i vår lite för smala soffa.
Dator på stol och lagom bra film.
Intog renaste energi i form av cheeseballz, choklad och alkoholfri öl.
I magen låg en liten och sprätte.

/Ines

Svårt.

Jag vet, jag är sällan här.
Lever så mycket nu, känner med hela mig,
och ibland är det svårt.
Ofta är det svårt.
Måste passera.

/Ines