Pirrar i hela kvinnoskrället.

Underligt men bättre idag.
Jag äter någon slags sötsliskig yoghurt med tesked
och tycker det är skitgott.
Tänder ljus i mörkret och ler åt en ny, fin, blomkruka. Alltså, jag är riktigt jävla barnsligt glad för min blomkruka.
Pirrar i kroppen, i hela kvinnoskrället.
Barnen sover lugnt och jag vill ut på äventyr, ut i livet.
Starta företag och köpa hus, börja bygga mitt.
För är det inte det jag behöver? Visst vill jag?
Inte är jag personen som tar det lugnt och planerar i förväg.

/Ines