Inte den enkla vägen.

Det blev inte som hon tänkt.
Försöker att inte gripa efter det som gör det lättare.
Hon vill inte ta den enkla vägen.

Men väldiga förvirring, ta det lugnt, hon hänger inte med nu.

Det var det där med att känna efter, men inte för mycket, och ta beslut, även fast hjärtat inte talar tydligt. Bara bestäm dig. Så enkelt var det.
Just ja.

/Ines

Hon.

Nu kommer hon,
mäktigast av alla.
Liksom flytande tränger hon genom grå.
Fångar mig
och lyfter mig upp.

/Ines

Det började bra.

Det började bra, solen sken. Jag skulle gå ut, lapa ljus och vara mig.

Det gick bra och jag njöt.

Sen blev det sämre. Kom hem och ner på jorden. Lille väljer pappan istället för mig. Kämpar för att komma ur mitt grepp. Mina famn som bara vill ge kärlek. Blir lugn och trygg i hans armar.

Försöker vara realistisk men det går inte. Det känns för mycket.

Jag blir ledsen, sen arg, sen städar jag och skäller på pappan för att det alltid är jag som måste ta initiativ till tråkiga göromål.

Jag är otrevlig och arg.

Han försöker vara förstående, lirkar med mig, kämpar för att hålla humöret uppe. Det går ett tag, länge faktiskt. Så glider vi längre och längre ifrån.

Jag är här och han är där.

Ångest.

Frustration.

Skuld.

/Ines