Converse.

Vi reste bort, med vår nya bil. Till stan som alla äger, där unga är nya och fria
och alla har de converse.

/Ines

Pirrar i hela kvinnoskrället.

Underligt men bättre idag.
Jag äter någon slags sötsliskig yoghurt med tesked
och tycker det är skitgott.
Tänder ljus i mörkret och ler åt en ny, fin, blomkruka. Alltså, jag är riktigt jävla barnsligt glad för min blomkruka.
Pirrar i kroppen, i hela kvinnoskrället.
Barnen sover lugnt och jag vill ut på äventyr, ut i livet.
Starta företag och köpa hus, börja bygga mitt.
För är det inte det jag behöver? Visst vill jag?
Inte är jag personen som tar det lugnt och planerar i förväg.

/Ines

Jag.

Jag har fina barn.
Fantasi, och ett hjärta fyllt med ångest.
Jag har en käraste, för ung för att kallas man, för vuxen för att heta pojkvän. Han finns bredvid mig, försöker och vill.
Jag har drömmar, men kan inte sortera dem, kan inte vänta.
Jag är orolig,
ler åt livet ibland, säkert varje dag.
Jag är stor och liten.
Förbannar mig för att jag aldrig tar en ny tandborste eller tvättar ansiktet om kvällen. För att jag aldrig torkar upp den där vattenpölen bakom toalettstolen.
Jag är mamma och kvinna och flickebarn ibland. Luktar svett och fisk och håret faller av.
Titta! Titta här, säger jag flera gånger om dagen och samlar lösa strån i handen. Rullar ihop dem till små tovade bollar som jag släpper i vinden.
Tänker,
kanske en fågel vill ha dem till sitt bo.

/Ines

och hjärtat rusar ur mig

Så försvann jag.
Slutade göra, såg på, såg tomt, tänkte allt.
Min älskade bär lillan på magen och skurar toaletten. Jag sitter stilla och borrar in mig i mina egna sänkta ögonbryn. Famlar efter hjärtat, försöker hålla fast henne.
Fy fan va fort jag tänker.
Sen äter vi mackor igen,
i det där nakna skenet.
Spiller bitar på nystädat golv och jag böjer mig för att slicka upp varenda smula. Ingen ska skita ner nu. Inte ens jag.
Fan ta mig, håll mig, höj mig.
Det här orkar vi inte hjärtat, eller hur?
Ska vi sjunga sånger för varandra,
eller kanske kittlas tills vi skrattar och glömmer vad vi skrattar åt?
Hålla om oss tills vi somnar.
Han frågar hur det känns, min älskade.
-Som att jag sitter här och väntar på mitt liv. Jag vill inte vänta, jag vill vara där. Men jag älskar dig!
Sen kommer tårar
och hjärtat rusar ur mig.

/Ines

Rent.

Plockar hallon och sura äpplen
och vrängda strumpor.
Någon slänger riskorn på golvet och någon torkar upp.
Vi städar vårt kyffe och jag vill skrubba mig under skinnet.
Skölja länge, först varmt sen kallt.
Planerar morgondagen
och försöker med framtiden. Smakar lite i kanten men den är ilsket besk och sur som äpplena. Jag spottar och fräser och sköljer igen. Snart är allt borta,
rent och fint och smaklöst.

/Ines

Hjärtevänner

Märker jag lever upp, med vännerna omkring.
Saknade älskade vänner!

/Ines

Fri.

Vi sitter i något slags naket sken,
mitt emot
och äter limpsmörgåsar.
Vi sover bättre då tror vi.
Såhär om kvällen, och nästan allt är tyst, och jag har tagit av mig trosorna för att få luft.
Förundras över hur lustigt det känns att bära klänning och vara bar.
Fri, fri känner jag mig.
Lite som att simma naken i en ljum sjö, lustigt och fritt.
Vi är tillsammans
och limpan ligger där i magen, simmar med mjölken och gör mig lugn.
Det var en fin dag,
dansant.

/Ines

Känna.

Starkt kaffe.
Jag som inte ens dricker kaffe.
Doppa några kakor så de nästan trillar i,
andas med magen, räta på ryggen,
känna,
känna en stund.

/Ines

Fint också.

Vi har grinat ihop idag, jag och ungarna. Det blev för mycket för en stund.
Sen tröstade vi varandra och jag oroade mig för att de sett mina tårar.
Mamman ska ju vara stark, starkast av alla.
Det blir kyligt om kvällen och jag fryser om fötterna, väntar på min kära och fryser, som om hösten.
Snart kommer han, då ska jag krama honom och berätta allt, inte sluta förrän han stupar, somnar och känner sig lite barnsligt dålig för att han inte orkar lyssna mer.
Det är mörkt, men jag orkar inte tända fler lampor.
Nu sitter jag bara här, väntar i nästan mörker.

Men livet var fint idag, också. Fint också.

/Ines

sluta upp

Får man sitta såhär,
slarva tid,
låta kväll bli natt?
Se på,
och se disk som inte blivit diskad. Lyssna till allt det tysta.
Vill liksom vara kvar, ensam en stund.
Men det gör mig tröttare.

Borde säga hej till mig nu, sluta upp, gå vidare, kyssa mig god natt. Sådär ömt på kinden.
Släcka alla lampor
och ligga med min man,
innan han somnat ifrån mig.

/Ines

Bröst.

Så liten, med lenaste huden, ser hon upp på mig.
Får mig känna mig viktig där hon ligger vid mitt långa, platta, utsugna bröst.
Blåskimrande av någon slags mjölkstockning, efterdyning.
Mamma och barn,
och en ytterligare som snarkar i fotändan.
Idag är vår dag.

/Ines