Min lampa lyser ännu.

Det är svårt att lägga sig på kvällen, jag vill inte dagen ska ta slut.
Inte heller vill jag klä mig på morgonen, som om jag vore kvar i natten och oförmögen att börja nya timmar, nytt ljus.
Beslut måste tas, jag kan inte.
Jag borstar tänderna med sonens tandkräm, nästan som sött, och det känns konstigt att vi kan använda samma, fast han är så liten. Knappt några tänder han har.
Ensam kvar, under gammal lampa, i kök.
Alla sova släckta äro ljusen. Min lampa lyser ännu och mina händer är fläckiga av färg.

God natt.

/Ines