Nu vet jag.

Nu vet jag, hon tycker om mig.
Idag kom hon förbi, hon brukar aldrig göra sånt, vill inte klampa in och inte störa.
Hon hade en kartong ägg, från en gård i byn,
Höll den lite försiktigt intill sig. Sa inget först men undrade sedan var hon skulle ställa den.
-Jasså var de till mig. Tack! Jag tycker om dig också.
-Du ska se gulorna, de är så gula så gula, du kan ju baka en sockerkaka.
Åkte sedan i sin lilla merca med tonade rutor, jag stod på trappen och vinkade.

/Ines

Tant, du var så viktig.

Fan, varför var du så sträng och hård?
Jag behövde dig mild. Precis just idag.
Jag har sett upp till dig, tant, du var så viktig.
Nu gör du mig rädd och osäker, tycker du inte om mig längre?
Jag kan inte tro,
och ändå måste jag älska dig.

/Ines

Min lampa lyser ännu.

Det är svårt att lägga sig på kvällen, jag vill inte dagen ska ta slut.
Inte heller vill jag klä mig på morgonen, som om jag vore kvar i natten och oförmögen att börja nya timmar, nytt ljus.
Beslut måste tas, jag kan inte.
Jag borstar tänderna med sonens tandkräm, nästan som sött, och det känns konstigt att vi kan använda samma, fast han är så liten. Knappt några tänder han har.
Ensam kvar, under gammal lampa, i kök.
Alla sova släckta äro ljusen. Min lampa lyser ännu och mina händer är fläckiga av färg.

God natt.

/Ines

Bita hårt.

Status, är för lite tid.
Ska vi gå på auktion eller hälsa på?
Borde tvätta om den där maskinen som ligger och surnar.
Det är morgon nu och jag förnimmer natten i mina käkar. Varför biter jag så hårt?

/Ines